Torsdag 21/ 10 - 2010

Kvällen innan avfärd hade jag hemskt ont i ryggen. De som känner mig vet att jag har haft stora problem med det, fast det var ett tag sen nu. Vilket gjorde att jag mådde hemskt dåligt pga av vetskapen inför min långa färd hem. Dagen var inte så invecklad. Handlade handväskan.. haha. Tog det hemskt lugnt, låg på en värmedyna och blev serverad med smooties under dagen!

Sista skypesamtalet med Anton innan hemfärd!

Fredag: 22/ 10 -2010. NEWARK - FRANKFURT, FRANKFURT - STOCKHOLM, ARLANDA

Haha, ja min morgon sista fredagen vet ni ju redan om. Poliser, brandbilar, lättklätt, packning, chill.

kl 12.00 var väskorna packade och Cheryl kom hem och hämtade mig och skjutsade till Hilton hotell i Woodcliff, därifrån tog jag en "minilimousine" till flygplatsen. Newark flygplats var mycket större än vad jag vetat om, jag snurrade runt där ett bra tag innan jag hittade min incheckningsdisk. Fick vänta 30 min i en kö och träffade en indisk kvinna som jag fick berätta hela min livssituation för, hon kom från Indien fast hade bott i Amerika i 40 år. Hon jobbade som typ ekonomiansvarig för Guccis kontor i New Jersey! Vi kom väldigt bra överens och vi gick och åt efter incheckning på Chili's och pratade om jobbintervjuer och livet. Hemskt trevlig dam!

Vid gaten gick jag och pratade med en man, bara för att kolla om mitt bagage skulle transporteras hela vägen till Stockholm eller om jag var tvungen att checka ut/ in den på Frankfurt. Jag åkte med Indian Airline och mannen jag pratade med, hemskt arrogant, uppsnoffsig Indisk man började försöka förklara att jag var tvungen att checka in/ut väskan på Frankfurt. Jag, hemskt irriterad, visade att min ”bagage tab" visade att väskan skulle åka hela vägen till Stockholm. Han förstod ingenting. Tillslut kom en man från Tyskland och förklarade för mannen bakom disken att jag hade rätt. Skönt! Efter det pratade jag med honom tills planet lyfte och vi hade en intressant diskussion om röda korset och om hans flicka som hade gift sig med en Amerikansk soldat. Trevlig han också.:)

Väl på planet hade man ju fixat sig en plats vid nödutgången, så stor plats för mina långa ben, portabel touch-tv framför mig med filmer, musik osv. Det var jag och Indier på planet ,alla luktade illa men såg så mysig ut vilket vägde upp allt.. Sen kom Martin! En tysk barägare som hade platsen bredvid mig. Han ville inte sluta prata. Jag hade tänk mig en flaska vin och en film och sen sova hela resan. Men det hade ju varit lyx.

Istället beställde vi in massa vin och mat och pratade om bartenderutbildningar, hans flickvän som han inte riktigt visste om han ville vara med. Efter ungefär halva resan vilket tog ca 8, 5 timme slutade med att han sade:

" Haha, this turned out to be a good jobbintervju. If you would like to work in a bar I have a lot of good friends that owns coctailbars in Germany. You should try it out!

Han gav mig senare all information jag behövde, så nu har man fixat sig jobb I Tyskland med! Blev lite vin och party på väg hem, lyckades sova i någon timme innan vi landade i dimmiga Frankfurt!

Väl i Frankfurt fixade jag nytt bordingpass till Stockholm, väskan var redan inpackad till Stockholm. Jag gick och satte mig och tog mig en riktigt ”Peace & Love” frukost;) haha. Sen väntade jag, väntade, väntade och väntade. Sen när jag hade väntat alldeles för länge blev flyget framskjutet i 1 ½ timme. Herregud vad jag ville vara hemma hos Anton. Men tillslut satt jag äntligen på planet. Hade ju fixat bästa platsen i planet igen, i ekonomiklass, vid nödutgången. Var hemskt nöjd då, för jag skulle sova hela vägen.

Helt plötsligt innan vi skulle åka, alla satte i sina flygstolar ropade en flygvärdinna, längst fram i planet ropa och peka på MIG.. Oh nej, tänkte jag. Vad är det nu då? Låt mig komma hem. Jag fick gå fram till kvinnorna fram i planet. Alla tittade. Som om jag var världens största kriminella brottsling. Jag var jävligt skraj.

Det visade sig att det var en sjuk dam som behövde min plats för att hon behövde platsen för sina ben. Jag ville verkligen inte ge ifrån mig platsen, jag var hemskt, sjukt trött och less och ville bara åka hem. Men som jag är, lät jag henne ta min plats. Då tyckte flygvärdinnan jag var så gullig så hon flyttade upp mig i första klass, gav mig hur gott kött som helst, vin, praliner osv. Fick den absolut bästa platsen i hela planet och blev hemskt bra behandlad. Så sista flygresan blev väldigt behaglig. Somnade dock direkt efter maten.

Väl när jag landade på Arlanda blev jag hur nervös som helst. Jag viste att jag snart, om några minuter skulle få träffa den viktigaste personen i mitt liv, som jag älskar mer än något annat. Alltså, fjärilarna var ENORMA. Snarare stora örnar! Jag hämtade ut mitt bagage, ringde till närmsta vänner och familj innan jag gick mot utgången. Nervösa minuter.

När jag kom ut, såg jag inte honom först. Sen hörde jag en vissling, och där stod han. Vackrare än någonsin, jag smälte på platsen och jag hade svårt att gå emot honom för mina ben ville inte riktigt gå rakt. Tur att jag hade min bagagevagn. Att åka ifrån den man älskar var det värsta jag varit med om och att plötsligt få vara i hans famn igen var helt overkligt. Helt sagolikt fantrastiskt. Fan vad jag är lycklig.

Jag viste ingenting vad han planerat och jag satte mig i bilen för att åka mot vår framtida lägenhet. Men han svängde av vid Hagaparken och stannade vid det finaste hotell jag bott på. Där har vi spenderat två nätter i en lounge på högsta våningen, allt jag kan säga är att det var overkligt. Att en människa kan känna något liknande är något jag aldrig trott på innan Anton. Men alla ni där ute, det gör verkligen det. Verklig kärlek är vad jag kände på den flygplatsen. Fyfan vad underbart att vara hemma igen! Hoho.

LYCKLIGAST!

Måndag 25/ 10 -2010

Vaknade på hotellet, åt frukost, dusch, vila! Sen var det dags att röra sig mot Hagsätra! Hagsätra. Sista stationen på gröna linjen är där nu jag bor. Med ett band som försöker sig på storstaden. 5 pojkar och jag i en femma, inte ofta man får prova på det. Så det ska bli en rolig tid att bo här, att ge det ett försök tills jag och Anton hittar oss en egen lägenhet som kommer bli vår första!

Vi kom hit, började packa in oss i vårt rum som består av vår säng, garderob, skrivbord, tv och en pläd-stol. Trivdes direkt! Vi åkte sen in och klippte oss! Ny stad, ny look. Sen promenerade vi i solnedgången efter Stockholms vatten innan vi for hem. Där vi gjorde grekiska biffar med potatis till pojkarna! Gjorde klart på rummet och lade oss i tid. Jag var fortfarande hemskt, fruktansvärt slut. Har aldrig känt en Jet-lag som denna. Fruktansvärt! Men kvällen var hemskt lyckad och Hagsätra fick en bra start!

Tisdag 26/ 10 -2010, idag, dag 1, på riktigt i Stockholm!

Vaknade av klockan, slog upp mina ögon och där låg han. Pirrar i kroppen varje gång jag ser honom. Oj vad jag är glad över mitt beslut att åka hem!! Galet lycklig gick det bra att gå upp, för idag var det dags för att börja söka jobb! Vi åt frukost och gjorde oss iordning innan vi for med tunnelbanan mot Östermalm. Anton jobbar där och jag ringde chefen på företaget i Amerika och fixade mig en arbetsintervju. Jag hade inte intervjun förens 09.00 så jag följde Anton till dörren innan jag satte min på Mc Donalds och drack en kaffe och bloggade lite! Måste ju börja någonstans, eftersom jag inte fått någon tid vid en dator. Sen gick jag bort genom en bit av vackra Östermalm för intervjun.

Intervjun: Jag gick in i ett litet rum där jag mötte en dam som hette Åsa. Schemaläggare! Jag skulle prata med Birgitta och medan jag väntade på henne pratade jag in mig med Åsa. Hade verkligen helt rätt inställning och allt kändes hur bra som helst. När då väl intervjun började jag var jag på topp. Hon hann inte ens titta på mitt CV innan hon sade att jag skulle komma in och börja dagen efter. Hon var nog väldigt nöjd verkade som. KUL SOM FAN! Fixade även så att jag och Anton kommer jobba samma helger vilket är det viktigaste. Så nu kommer vi kunna pendla till/hem från jobbet, vara ledig samtidigt så vi kan njuta av storstaden tillsammans. Åh.

Efter intervjun drack jag för mycket kaffe. Firade genom att få lunch ute av Anton. Bjöd mig på scampi-pastaJ LOVE SCAMPI!

Sen fortsatte han och jobba, jag åkte in till Plattan och satte mig på ett fik och fortsatte skriva lite! Jag märkte då att min kropp häll på att strejka totalt och jag slängde mig på första bästa tunnelbana hem och slängde mig i sängen och sov oavbrutet i 2 ½ timme. Helt deckad.

Tänka sig vilket liv jag har fått mig pojkarna kom hem medan jag skrev lite under kvällen och vips stod maten på bordet. Sen blev det IKEA, Anton och jag skulle piffa upp vårat rum. Vi köpte en tv-bänk, fluffmatta, myslampa och tvättkorg! Världens största IKEA var ganska stort..

Kvällen slutade med montering och myspys i Hagsätra!