Hej alla människor. Klockan är nu 17.05 här på Long Island, jag befinner mig i USA för tusaaaannn!

Somnade ganska snart efter jag bloggat igår, blev inte så mycket sömn, Emmas klocka ringde 04.15 och Linnéa ringde 04.20. Vi hade allt klart och gick upp till Arlanda direkt, rastandfly var faktiskt riktigt bra!

Vi mötte upp nio andra au pairer vid incheckning, riktigt trevliga tjejer! Allt gick smärtfritt och helt plötsligt satt vi på Starbucks och drack vår första kaffe, innan vi ens lämnat svensk mark. Fick även vackra ord som hjälpte mig på planet mot Frankfurt av min vackra pojkvän.

På planet klickade jag direkt med Linnéa och Emma, riktigt bra tjejer som jag tror jag kommer göra mycket tok med överhär:)(Y) Vi seglade genom Frankfurt flygplats som en dans, fast jag och Linnéa följde mest efter "Emma med kollen" och snart satt vi på Jumbojet-planet mot Staterna. Jag mådde sjukt dåligt på planet, konstant ångest i hjärtat och tankarna var överallt. Jag höll emot gråten till ungefär halvvägs av resan, sen slappnade jag av när jag lyssnade på världens vackraste röst och såg leendet som jag saknar. Emma & Linnéa var bäst. Maten var också ganska bra, förutom inte korvmackan, eller, korv & korv. Gråkorv kallar Jacop den! Ej okej.

Vi åkte emot tiden, 6 timmar mellanskillnad mot söderhamn och New York. Konstigt, men ändå skönt att komma hit 13.15 och ha hela eftermiddagen här! Direkt vi kom ut från JFK kom limosinerna och de gula taxibilarna och körde förbi, i radion dånade väder, filmreklamer och musik med typiska amerikanska rösten och den "Typical American feeling" var ett faktum. Vi åkte då upp till Au pair skolan på Long Island där vi nu fått våra rum. Jag delar rum med en tjej från Norge, fast nu sitter 20 ungdomar i allrummet och skypar, skriver mail och bara hör av sig hem. Hur gjorde man förr i tiden när inte internet fanns? Skönt med teknologi! Rolig grupp med människor if.

Jag kan erskänna, dethär är det jobbigaste jag har gjort. Helt klart, jag tror inte känslan jag har i kroppen, saknaden är direkt hälsosam. Men nu har snart en dag gått vilket betyder en dag mindre älskling! Det kommer bli jobbigt att lägga sig utan att ha Anton här men nu är allt hektiskt och jag har det helt okej här i allrummet. En ny grupp Au pairer anlände nyss, man kanske får en ny rumskamrat!.

Okej, långa inlägg kommer få. Dethär blir ett av dem, det är ju första dagen också! Så nu önskar jag er alla godnattssömn och jag ska ta mig mot möte och hälsa på alla nya:)

Puss & kram från USA