Det känndes som igår när jag fick ett mail från Boston att jag blev antagen i programmet. Nu sitter jag hemma på mitt rum och blickar på mina två tavlor som speglar New York natten, men skyskraporna sträckta mot skyn, en bild av dröm jag har haft i hur många år nu.. Jag har vetat länge att jag vill åka till Amerika och när jag fick min första matchning känndes det helt underbart. Familjen bodde 20 min från den drömmen jag har haft på min vägg dessa år och deras familj var den drömfamiljen jag haft i tanken hela tiden. Riktig klassisk Amerikansk familj! Kunde allt verkligen bli såhär bra? Såhär fort?

Jag har kollar mailen nu 20 ggr om dagen sen de ringde, i hopp att de skulle öppna upp bilder så jag viste vem jag pratade med på andra sidan havet. Nu när jag kom hem från jobbet så går jag in på min mail och ser " Good news from Cultur Care Au pair" Haha! Jag har nog skrattat och gråtit i en timme. Familjen har godkänt mig som deras Au Pair och har öppnat upp bilder, brev och ansökningar. Har inte universum gjort sitt nu? Jag känner verkligen att dethär var meningen och inget kan stoppa mig nu. Jag ska skriva ett mail till NJ-mamman imorgon och be om deras nuvarande Aupairs mail, kan ju vara bra och prata med henne innan jag bestämmer mig kanske, även om jag redan har det. 

Jag är så fruktansvärt lycklig just nu, otroligt! Och inte bara med Au Pair utan livet i övrigt också. Det kommer bli ursäkta, jävligt kämpigt att åka iväg, inget snack om saken men nu är det dags att gå ut i världen på mina egna ben, ut och se och upptäcka. Tralalalalaaa.

Jobb imorgon 7, måste vakna 5.30. Hur lätt är det att sova nu då? När jag vet att med nästan 89 % säkrehet att jag åker till USA den 25 September..

Jag mår bra, hoppas ni mår bra. Kramkalas, godnatt!