Lycka. Kan ett ord beskriva ett så pass omfattande territorium? Ett ord. Så mycket känsel. Lycka. Vissa kan göra sin egen lycka medan andra får det till sig. Vissa kanske inte känner lycka alls. För mig är lycka välbefinnande, känsla och hopp. Lycka. Att vara lycklig är någonting som får en människa att bli starkare, få energi och viljan till bättre.  Lycka kan komma från så mycket, vad det nu kommer ifrån, vad man väljer är upp till var och en. Sann lycka, tror jag, aldrig kommer när man försöker att vara lycklig. Sann lycka kommer utav sig själv. Så, lycka kan en människa kanske känna efter en flaska vin. Men när en flaska blir en lite för ofta, är det lycka?

Hemskt svårt det här med lycka hörreni, men jävligt spännande. Det jag vill komma fram till tror jag är att inte söka lyckan, låt universum göra sitt och låt lyckan hitta er. Universum kan göra ganska coola grejer, om vi bara låter den. 

All energi är bara till lån, för ditt befogande. För att du ska kunna behandla det, skapa något, och ge tillbaka.

Min morgon började med lycka, förutom att jag var så kissnödig. Värmen av Anton, det är sann lycka för mig. Inget jag behöver skapa utan det skapas till mig. Min dag på jobbet har väl varit som vanligt, saknar att använda mitt huvud. Ge mig en sudoku eller vad som helst. Den roligaste händelsen under jobbtiden var när jag väntade på att gå in till en vårdtagare och satt på tunnelbanan. Då går en kille förbi, med rastaflätor så lång så han snubblade på dem. Rakt framför mig. Haha. Det var roligt!

Nu sitter jag i hemmet och har ringt om en lägenhet, ätit haullomie, kollat på Avatar/ kalla fakta. Roligt program! Funderat över lycka. Jag vill att alla ska vara lycklig. Det kanske är ett framtidsyrke jag ska satsa på?. Jag vet inte.

IMORGON ÄR JAG LEDIG: Humhmmm, lalalalalalaaa.

Ta hand om er, tro!

Puss

I förrgår kom min bästa vän och hälsade på mig. Fantastiskt får jag lov och säga. Vaknade då och det verkligen öste ner blöta droppar. Men upp och hoppa. Sprang runt i staden Stockholm och fikade och åt, pratade och tokade. Han är bäst, jag har saknat honom enormt när jag varit borta och när jag såg honom på t- centralen fladdrade det i bröstet. Han är verkligen den bästa vän jag kommer ha. Haha. Det är ren lycka, jag lyssnade på låten "Highway man" med Hoffmaestro idag och minns när vi åkte upp till Långvind i sommras och jag hängde ut ur rutan när Anton höll på att köra i diket. Det var lycka, frihet och känsla.

Nu när jag bor i Stockholm är han typ 2 timmar bort, vilket är konstigt. Han har ju liksom funnits 10 min bort. Så jag behövde verkligen träffa honom i förrgår. Loved it!

Idag har det varit den schekigaste jobbdagen hitills, underbart lugnt och mysig i höstsolen. har bla suttit på ett muffincafe många minuter och dryckit kaffe och skrivigt massa. Så nu är det bara två arbetsdagar innan ledig dag på måndag! Sen jobbar jag till fredagkväll då jag är ledig igen. jajaa.

Idag har det lagats lins/couscous/fetaost/lök/vitlök/sallad till middag. riktigt lyckat faktiskt, blev mycket över till matlåda. Mums!

Annars är läget följande:
Springsugen
Träningsvärk
Mätt


Ja, jag avslutar med att säga att jag saknar Emma, Linnéa och Jacob borta i Staterna. Fy ja. Fyrtipelskype snart!
Jag kollade på videos på mig och Linnéa från Afrika igår, saknar dig!
Jag saknar min mamma.
Sara är ett blad.
Majja är en ek.

Melissa Horn – New York

Godmorsning!

Idag vaknade jag klockan 08.00, sovit underbart bra inatt. Behövligt! Tittade klart på Flickan som lekte med elden och åt rester av chips & dipp sen gårdagen! Det smakar ju så mycket bättre dagen efter. Gårdagen var väldigt bra, efter jobbet åkte vi hem och lagade oss tacos. Var bara jag, Anton, hampa och Magnus hemma vilket resulterar i mer mat än vanligt! Blev några glas vin vom smakade helt fantastiskt och några minuters ängnande åt Idol. Film och sen godnatt! Slut Sofia deckade totalt straxt efter 00.00. Skypade även med Emma, flickan jag tycker om som är på andra sidan atlanten, jag tycker om dig! Du är bäst!:)

Nu imorse har jag och snygganton varit och tvättat och kollat på recept inför kvällens intressanta måltid. förhoppningsvis! dagen är planerad, tvätta klart, promenix till Globen, tunnelbana hem, handla massor av kuddar, införskaffa fler alkoholhaltida drycker och mat! Sen kan ju allt ändra sig såklart.

Skönt med ledighet tills måndag, nu blir det helgmys till 100. Nu ska jag hämta tvätt, ha en bra lördag!

kramizar

Kvällning folket. Onsdagen närmar sig mot sitt slut och jag har fått ihop en text om mina tidigare dagar.

Idag vaknade jag på samma vis, bredvid en nyklippt snygging och morsade på honom. Käkade två rågkusar med en kopp svart mystisk dryck. Tunnelbana. Mysigt när man inte är själv. Första jobbdagen började med att gå på Banérgatan och fixa sig ett jobb-id. Snygg bild Sofia. Nej. Idag har jag haft intro dag med en kvinna som jag hade svårt och höra vad hon sade. Men det var ingen fara. Pensionärerna är så pass pigga själva så de berättade precis hur de ville ha allt och jag har ärligt talat gått runt och scheekt hela dagen. Jobbet på Västerbacken är ju en helt annan typ av arbete men jag kommer gilla arbetet här mycket bättre och ett plus är ju att man har mycket bättre betalt! Rör mig runt bland vackra hus och parker på Östermalm, handlar lite mat osv. Vet inte dock om jag har Intro imorgon med. Saker som får visa sig.

Sen har det bara varit lugnt i lägenheten. Soppa på menyn. Chilerill. Nu blir det film och natta! Väckning imorgon 05.40 + 10 min snooze! JA!

Puss

 Torsdag 21/ 10 - 2010

Kvällen innan avfärd hade jag hemskt ont i ryggen. De som känner mig vet att jag har haft stora problem med det, fast det var ett tag sen nu. Vilket gjorde att jag mådde hemskt dåligt pga av vetskapen inför min långa färd hem. Dagen var inte så invecklad. Handlade handväskan.. haha. Tog det hemskt lugnt, låg på en värmedyna och blev serverad med smooties under dagen!

Sista skypesamtalet med Anton innan hemfärd!

Fredag: 22/ 10 -2010. NEWARK - FRANKFURT, FRANKFURT - STOCKHOLM, ARLANDA

Haha, ja min morgon sista fredagen vet ni ju redan om. Poliser, brandbilar, lättklätt, packning, chill.

kl 12.00 var väskorna packade och Cheryl kom hem och hämtade mig och skjutsade till Hilton hotell i Woodcliff, därifrån tog jag en "minilimousine" till flygplatsen. Newark flygplats var mycket större än vad jag vetat om, jag snurrade runt där ett bra tag innan jag hittade min incheckningsdisk. Fick vänta 30 min i en kö och träffade en indisk kvinna som jag fick berätta hela min livssituation för, hon kom från Indien fast hade bott i Amerika i 40 år. Hon jobbade som typ ekonomiansvarig för Guccis kontor i New Jersey! Vi kom väldigt bra överens och vi gick och åt efter incheckning på Chili's och pratade om jobbintervjuer och livet. Hemskt trevlig dam!

Vid gaten gick jag och pratade med en man, bara för att kolla om mitt bagage skulle transporteras hela vägen till Stockholm eller om jag var tvungen att checka ut/ in den på Frankfurt. Jag åkte med Indian Airline och mannen jag pratade med, hemskt arrogant, uppsnoffsig Indisk man började försöka förklara att jag var tvungen att checka in/ut väskan på Frankfurt. Jag, hemskt irriterad, visade att min ”bagage tab" visade att väskan skulle åka hela vägen till Stockholm. Han förstod ingenting. Tillslut kom en man från Tyskland och förklarade för mannen bakom disken att jag hade rätt. Skönt! Efter det pratade jag med honom tills planet lyfte och vi hade en intressant diskussion om röda korset och om hans flicka som hade gift sig med en Amerikansk soldat. Trevlig han också.:)

Väl på planet hade man ju fixat sig en plats vid nödutgången, så stor plats för mina långa ben, portabel touch-tv framför mig med filmer, musik osv. Det var jag och Indier på planet ,alla luktade illa men såg så mysig ut vilket vägde upp allt.. Sen kom Martin! En tysk barägare som hade platsen bredvid mig. Han ville inte sluta prata. Jag hade tänk mig en flaska vin och en film och sen sova hela resan. Men det hade ju varit lyx.

Istället beställde vi in massa vin och mat och pratade om bartenderutbildningar, hans flickvän som han inte riktigt visste om han ville vara med. Efter ungefär halva resan vilket tog ca 8, 5 timme slutade med att han sade:

" Haha, this turned out to be a good jobbintervju. If you would like to work in a bar I have a lot of good friends that owns coctailbars in Germany. You should try it out!

Han gav mig senare all information jag behövde, så nu har man fixat sig jobb I Tyskland med! Blev lite vin och party på väg hem, lyckades sova i någon timme innan vi landade i dimmiga Frankfurt!

Väl i Frankfurt fixade jag nytt bordingpass till Stockholm, väskan var redan inpackad till Stockholm. Jag gick och satte mig och tog mig en riktigt ”Peace & Love” frukost;) haha. Sen väntade jag, väntade, väntade och väntade. Sen när jag hade väntat alldeles för länge blev flyget framskjutet i 1 ½ timme. Herregud vad jag ville vara hemma hos Anton. Men tillslut satt jag äntligen på planet. Hade ju fixat bästa platsen i planet igen, i ekonomiklass, vid nödutgången. Var hemskt nöjd då, för jag skulle sova hela vägen.

Helt plötsligt innan vi skulle åka, alla satte i sina flygstolar ropade en flygvärdinna, längst fram i planet ropa och peka på MIG.. Oh nej, tänkte jag. Vad är det nu då? Låt mig komma hem. Jag fick gå fram till kvinnorna fram i planet. Alla tittade. Som om jag var världens största kriminella brottsling. Jag var jävligt skraj.

Det visade sig att det var en sjuk dam som behövde min plats för att hon behövde platsen för sina ben. Jag ville verkligen inte ge ifrån mig platsen, jag var hemskt, sjukt trött och less och ville bara åka hem. Men som jag är, lät jag henne ta min plats. Då tyckte flygvärdinnan jag var så gullig så hon flyttade upp mig i första klass, gav mig hur gott kött som helst, vin, praliner osv. Fick den absolut bästa platsen i hela planet och blev hemskt bra behandlad. Så sista flygresan blev väldigt behaglig. Somnade dock direkt efter maten.

Väl när jag landade på Arlanda blev jag hur nervös som helst. Jag viste att jag snart, om några minuter skulle få träffa den viktigaste personen i mitt liv, som jag älskar mer än något annat. Alltså, fjärilarna var ENORMA. Snarare stora örnar! Jag hämtade ut mitt bagage, ringde till närmsta vänner och familj innan jag gick mot utgången. Nervösa minuter.

När jag kom ut, såg jag inte honom först. Sen hörde jag en vissling, och där stod han. Vackrare än någonsin, jag smälte på platsen och jag hade svårt att gå emot honom för mina ben ville inte riktigt gå rakt. Tur att jag hade min bagagevagn. Att åka ifrån den man älskar var det värsta jag varit med om och att plötsligt få vara i hans famn igen var helt overkligt. Helt sagolikt fantrastiskt. Fan vad jag är lycklig.

Jag viste ingenting vad han planerat och jag satte mig i bilen för att åka mot vår framtida lägenhet. Men han svängde av vid Hagaparken och stannade vid det finaste hotell jag bott på. Där har vi spenderat två nätter i en lounge på högsta våningen, allt jag kan säga är att det var overkligt. Att en människa kan känna något liknande är något jag aldrig trott på innan Anton. Men alla ni där ute, det gör verkligen det. Verklig kärlek är vad jag kände på den flygplatsen. Fyfan vad underbart att vara hemma igen! Hoho.

LYCKLIGAST!

Måndag 25/ 10 -2010

Vaknade på hotellet, åt frukost, dusch, vila! Sen var det dags att röra sig mot Hagsätra! Hagsätra. Sista stationen på gröna linjen är där nu jag bor. Med ett band som försöker sig på storstaden. 5 pojkar och jag i en femma, inte ofta man får prova på det. Så det ska bli en rolig tid att bo här, att ge det ett försök tills jag och Anton hittar oss en egen lägenhet som kommer bli vår första!

Vi kom hit, började packa in oss i vårt rum som består av vår säng, garderob, skrivbord, tv och en pläd-stol. Trivdes direkt! Vi åkte sen in och klippte oss! Ny stad, ny look. Sen promenerade vi i solnedgången efter Stockholms vatten innan vi for hem. Där vi gjorde grekiska biffar med potatis till pojkarna! Gjorde klart på rummet och lade oss i tid. Jag var fortfarande hemskt, fruktansvärt slut. Har aldrig känt en Jet-lag som denna. Fruktansvärt! Men kvällen var hemskt lyckad och Hagsätra fick en bra start!

Tisdag 26/ 10 -2010, idag, dag 1, på riktigt i Stockholm!

Vaknade av klockan, slog upp mina ögon och där låg han. Pirrar i kroppen varje gång jag ser honom. Oj vad jag är glad över mitt beslut att åka hem!! Galet lycklig gick det bra att gå upp, för idag var det dags för att börja söka jobb! Vi åt frukost och gjorde oss iordning innan vi for med tunnelbanan mot Östermalm. Anton jobbar där och jag ringde chefen på företaget i Amerika och fixade mig en arbetsintervju. Jag hade inte intervjun förens 09.00 så jag följde Anton till dörren innan jag satte min på Mc Donalds och drack en kaffe och bloggade lite! Måste ju börja någonstans, eftersom jag inte fått någon tid vid en dator. Sen gick jag bort genom en bit av vackra Östermalm för intervjun.

Intervjun: Jag gick in i ett litet rum där jag mötte en dam som hette Åsa. Schemaläggare! Jag skulle prata med Birgitta och medan jag väntade på henne pratade jag in mig med Åsa. Hade verkligen helt rätt inställning och allt kändes hur bra som helst. När då väl intervjun började jag var jag på topp. Hon hann inte ens titta på mitt CV innan hon sade att jag skulle komma in och börja dagen efter. Hon var nog väldigt nöjd verkade som. KUL SOM FAN! Fixade även så att jag och Anton kommer jobba samma helger vilket är det viktigaste. Så nu kommer vi kunna pendla till/hem från jobbet, vara ledig samtidigt så vi kan njuta av storstaden tillsammans. Åh.

Efter intervjun drack jag för mycket kaffe. Firade genom att få lunch ute av Anton. Bjöd mig på scampi-pastaJ LOVE SCAMPI!

Sen fortsatte han och jobba, jag åkte in till Plattan och satte mig på ett fik och fortsatte skriva lite! Jag märkte då att min kropp häll på att strejka totalt och jag slängde mig på första bästa tunnelbana hem och slängde mig i sängen och sov oavbrutet i 2 ½ timme. Helt deckad.

Tänka sig vilket liv jag har fått mig pojkarna kom hem medan jag skrev lite under kvällen och vips stod maten på bordet. Sen blev det IKEA, Anton och jag skulle piffa upp vårat rum. Vi köpte en tv-bänk, fluffmatta, myslampa och tvättkorg! Världens största IKEA var ganska stort..

Kvällen slutade med montering och myspys i Hagsätra!

Hahahah. Ja ni. Gårdagen var ingen rolig dag, ont i ryggen och ni som känner till det vet att det är ett stort problem jag haft! Så jag mådde mest dåligt och var nervös över den långa resa jag ska göra idag! Men. Jag vaknade imorse och tröck i mig värktabletter så nu är humöret på topp, haha. Hoppas att allt håller till svensk mark.

NU ska jag berätta om min sista morgon i staterna. haha. När jag sade hejdå till pojkarna imorse grät båda pojkarna, inte visste jag att jag också skulle få det jobbigt. Men hur lätt är det när en 5 åring kramar en, inte vill släppa taget och riktigt gråter och säger att man inte ska åka.. Han ville att jag skulle strunta i min familj och stanna. Jag förklarade för honom att jag saknade min familj och min pojkvän, han vet vem Anton är pga att han gillar Views musik. Han sade att värdpappan kunde göra de kända så de fick flytta hit, vilket betydde att jag kunde stanna. Alldeles för gullig. Tillslut fick Francie in dem i bilen och vi sade sista hejdå. Jag har kännt många gånger att jag bara vill, som jag sagt, gå ut och bryta en gren i skogen. Men visst kommer man sakna dem!:)

Ja, Francie tog dem till skolan. haha. 

Följande berättelse hände innom loppet av max 15 minuter.

Jag gick upp för att ta mig en sista dusch, skönt! Lite värme åt min rygg.. Jag hade kanske varit i duschen i 2 minuter när hela huset plötsligtbörja tjuta. HÖGT! En röst började prata och jag fattade att det var alarmet. Blev så förbannad att Francie hade ställt alarmet FAST jag var hemma. Jag flyger ur duschen och springer ner till alarmdosan med en av pojkarnas små handdukar: FIRE! FIRE!.  WHAT? haha. Det brann inte i huset, och det tjöt så in i HELVETE. Jag försökte med den enda koden jag vet, men det fungerade ju inte, såklart. Det ringer, det är brandstation/ securitas, jag hör dem inte så bra. Jag menar. Hur skulle jag kunna höra något när ett starkt PPIIIIPPP tjuter och en röst som säger: " Fire, get out now! Fire, get out now! De började snacka om någon kod och jag som står nästan helt naken inte har någon som helst aning om vad det kan vara.. de lade på. Helvete

Jag ringer både mina värdföräldrar som INTE svarar. Åh herregud. Jag springer in på mitt rum och lyckas få tag i min morgonrock. Ringer Cheryl på jobbet. Hon svarar och ger mig en kod, jag springer till alarmet vid dörren och lyckas äntligen få av oljudet. Blött överallt från jag sliirat runt som en galen svensk med ryggont. Helt plötsligt ser jag två stora polisbilar, en på framsida, en p baksidan. haha. Jag står där med en morgonrock, blöt och poliserna nästan smyger med ena handen på sin pistol mot ytterdörren. Jag går fram emot dörren och de ropar" Open the door ma'm. Jag låser upp och kan inte hjälpa att skratta åt situationen jag satt mig i och börjar babbla om att jag duschat för varmt och att allt är under kontroll, lalala. De är tvungen att komma in och kolla så allt är okej, vilket de snart märkte, skrev nå papper och lämnade huset. Poliserna bara skrattade åt mig när jag berättade om att jag var au pair och var från Sverige..

Jag står i hallen en stund. Min morgon blev som sagt inte som jag tänkt mig. Så nu är jag lite stressad. Men allt är packat och jag har allt klart. Men nu har jag upplevt det med;)

Nu ska jag äta frukost, kolla igenom bagaget en sista gång, dammsuga osv. Sen är jag påväg till Sverige!

Denhär låten är precis som jag känner just nu, texten är så passande, för det är orden jag känner för att skriva. Men ord med toner förklarar allt mycket bättre. Ta er de minutrar som behövs och ta upp spotify och lyssna på låten, orden! Jag är påväg hem:)

Edward Sharpe and the Magnetic Zeros - Home

Nu ska jag försöka och inte få panik på alla flygplatser hem, vem vet. Nästa gång jag bloggar kan det bli på en strand i Thailand eller på Grönland. Det är något som framtiden får visa. Den ovisa, underbara framtiden.

Tills vi hörs igen, på återseende, er Sofia Malmsten